Följ med oss på resan

Den 4 september gick startskottet för den stora renoveringen av restaurangen vi just hade köpt

Halvtid

När Calle och jag startade projekt Majstregården hade vi nio månaders renoveringsarbete framför oss. Lika många månader som en graviditet, tänkte jag, utan att fundera på om det fanns några andra liknelser än tidsaspekten. Så här i halvtid har vi kommit fram till att det finns åtminstone en likhet till. I båda fallen är de nio månaderna bara en förberedelse inför den egentliga resan. Och med tanke på att vi inte har drivit krog förut, känns vårt äventyr lika oförutsebart som att vänta första barnet. Vi har ingen aning om hur livet kommer att te sig efter öppningsdatumet någon gång i juni…

Något exakt datum för nyöppningen är ännu inte spikat...  

En sista insats – sen kan vi fira jul

Den första etappen i projekt Majstregården är som sagt snart avklarad, men innan vi åker till Stockholm för att fira jul med familjen, ska en luftvärmepump installeras i caféet. Utrymmet är färdigmålat och även om den vita, lådliknande enheten inte är särskilt snygg mot den kalkstensfärgade väggen, har vi valt en energikälla med så låg miljöpåverkan som möjligt. Dessutom är den en efterlängtad lösning på två utmaningar; utrymmet ska värmas upp på vintern och kylas ner på sommaren. Så estetiken får stå tillbaka, helt enkelt.  

Ingen snygg sak precis... Men smart!

Den här delen får vi bygga in på något sätt. Återkommer med bilder när jobbet är klart!

Medeltidsstad i julskrud

Så snart pumpen är på plats sätter vi oss i bilen och styr mot Visby. I år har region Gotland satsat extra mycket krut på pynt och belysning. Det vill vi inte missa. 

Kvällen innan färjan ska ta oss till fastlandet checkar vi in på boutiquehotellet Kalk för en natt. På rummet står en flaska bubbel samt ett fat med hembakade pepparkakor och ädelost som vi proppar i oss innan vi ger oss ut i de julpyntade gränderna. 

Världens kanske mysigaste gränder finns i Visby. Utsikt från vårt fönster på Kalk Hotell.

Effektfullt med jättelika snöflingor på den 800 år gamla ruinens fasad mitt på Stortorget.

Cecilia och Björn från Grå Gåsen har också kommit till stan och dagen avslutas med gemensam middag på krogen det snackas mest om i Visby just nu: Surfers. Maten som är inspirerad av Sichuan-köket smakar m a k a l ö s t  gott. Drinkarna likaså och det blir många ”skååål” när vi summerar 2020, året då alla fyra runt bordet bestämde sig för att byta jobb, boplats och livsstil.  

Julavslutning med våra vapendragare från Grå Gåsen, Cecilia och Björn Westerholm. Gissa om vi har mycket att prata om!

Chengdou Schnaza = gin, mango, ingefära, mynta och honung

Eftertankens kranka blekhet

Tillbaka i Stockholm konstaterar vi att det är skönt att befinna sig fem timmars bil- och båtresa bort från vårt stora projekt. Det har upptagit i stort sett all vaken tid och tankeverksamhet i flera månader, så en paus är både välbehövlig och välkommen. På flera dagar pratar vi inte ens om Majsetregården. I alla fall inte med varandra. 

– Jag glömmer bort att Majstre finns, säger Calle, och ser rätt så nöjd ut. När folk ställer frågor blir jag påmind, så klart, men annars tänker jag inte ens på projektet.

Det är bra, tänker jag, och låter honom fortsätta att vara ”urkopplad” så att han kan njuta av ledigheten. Intalar mig att vi båda behöver lite distans till allt som hänt under sommaren och framförallt den händelserika hösten.

Verkligheten kommer ikapp mig först och efter en mer eller mindre sömnlös natt frågar jag Calle om han någonsin ställer sig frågan vad det är vi har gett oss in på? Jo då, det gör han, ganska ofta dessutom. Efter ett långt samtal vid frukostbordet är vi eniga om att just ovissheten är en del av tjusningen. Att kasta sig ut i det okända har gett omedelbar omväxling och på sikt kommer det att ge oss helt nya erfarenheter dessutom. Diskussionen leder också fram till slutsaten att det är målbilden som driver oss – inte projektet som sådant. Vårt mål är att Majstregården ska bli ett skönt ställe dit människor söker sig för att äta god mat och på nära håll uppleva den storslagna naturen på Gotlands sydspets. 

Det händer att vi går tillbaka till affärsstrategin för att påminna oss om vad som ska göra Majstregården till Gotlands mest populära utflyktsmål sommartid

Varje gång vi plockar fram affärsplanen som vi skapade i somras, känner vi oss övertygade om att den smått vanvettiga resan vi har gett oss ut på kommer att leda till något bra. Riktigt bra, till och med. Samtidigt som vi båda känner stor ödmjukhet inför uppgiften. En avgörande pusselbit för att nå målet är förstås att vi hittar personen som vill ta på sig ansvaret för Majstregårdens nya kök. Någon som vet vad som krävs och brinner lika mycket för målet som vi gör. 

Möte på Gretas i Haymarket (Hötorget ;-)

Spaningen efter den rätta är redan i full gång och under Stockholmsvistelsen har vi bestämt träff med en potentiell köksmästare. Vi ska ses på Gretas på Hötorget – ett café med generöst corona-utrymme mellan borden. Mötet som är förutsättningslöst känns bra och ger oss ny luft under vingarna. På vägen hem från Haymarket konstaterar vi att med rätt person på den här viktiga posten skulle inte bara våra chanser att nå vårt mål öka exponentiellt. Vi skulle också ha väldigt kul på vägen dit.

Planer för våren 

Dagarna i Stockholm flyger iväg och listan över allt som ska fixas bockas bara av till hälften. Gotland är en ö så det gäller att göra vissa inköp under de få besöken till fastlandet. Vi hinner med en tur till Gustav Hedmans Virke i Täby där vi kollar plankor till matbord i restaurangen. Det finns material till åtminstone ett bord som ska vara lite större och ha en central placering. Det är en bra början. Planen är att bygga flera bord som liknar det vi köpte till hemmet på Engelbrektsgatan i somras. 

Den här bordsskivan från Vikens Hantverkeri är gjord av två massiva plankor i ask. Inspirerade av modellen och materialet planerar vi att göra bord till restaurangen i samma stil.  

IKEA har inget varuhus på Gotland så vi tar en tur till Barkarby också för att titta på hyllor till det uppfräschade skafferiet bakom köket. Säga vad man vill, men IKEA har ofta precis det man behöver och vill ha.

De här förrådshyllorna i svartlackerat stål (Bror) verkar stabila och är dessutom snygga. 

Nature rules

En fridfull jul och ett festligt nyår passerar och vi måste åka tillbaka till ön något tidigare än vi först hade tänkt oss. Ännu en pump ska installeras (luft-vatten den här gången) och vi vill vara på plats när jobbet ska göras.

Fyrverkeri och champagne på tolvslaget intill Engelbrektskyrkan.

Trots att det bara blev två veckor i Stockholm är det skönt att vara tillbaka på ön. Januarivädret är precis lika diskvattengrått som det var i november och december, men regnet övergår snart i snöfall och havsutsikten från de stora fönstren i restaurangen fortsätter att fascinera. Liksom naturen alldeles inpå husknuten. Strax innan vi åkte till Stockholm hade vi besök av en orädd räv som strök runt på uteserveringen som vätter mot öster. En stilig rackare med tjock, fin päls och snälla ögon. Vi har sett flera bilder på instagramkontot gotlandssydspets där den rör sig mellan gårdarna och Hoburgsklippan. Hoppas att den kommer tillbaka snart igen. 

Här fångar vi räven på film

En plats med historia

Att ta över ett ställe med en drygt 50 år lång historia förpliktigar. Det förstår jag när jag går igenom gamla pärmar på kontoret på trettondagen. Två av pärmarna är fyllda med mängder av tidningsartiklar, fotografier, brev, ritningar och provtryck av dekaler. Et cetera. En riktig skatt, känns det som när jag bläddrar och läser urklipp från 1968 – ett år innan bygget av Majstregården ens har påbörjats. 

”Naturskyddsföreningen säger nej till Hoburgs-restaurang”, så löd rubriken i Gotlands Allehanda den 20 maj 1968. 

Enligt föreningen skulle en byggnad med placering intill Hoburgen ha ”en negativ inverkan på landskapsbilden i ett synnerligen storslaget naturlandskap”. Men Länsstyrelsen hade en annan uppfattning och gav samma år tillstånd att uppföra restaurangen på öns sydspets. Den moderna byggnaden stod klar för invigning våren 1969 då bland andra Landshövdingen var på plats för att klippa band.

Majstregården som det såg ut 1969

Jag läser alla artiklar och hittar fotografier som visar hur Majstregården såg ut när det var nyöppnat. och överallt finns grundarna med i bild. 

Tore Jakobsson, 35, kom från Stockholm och hade jobbat som kock på bland annat Grand Hotels restaurang. Och John Nyqvist, 62, hade bland annat drivit livsmedelsbutiken i Burgsvik i många år.  

Under sin 50-åriga historia är nog Majstregårdens största händelse ändå det kungliga lunchbesöket i maj 1978. Evenemanget fick stor uppmärksamhet i framförallt Gotlands olika tidningar.

"Det doftar gott" sa kung Carl XVI Gustaf enligt Gotlands Allehanda, när han och drottning Silvia  lutade sig över den träkolsgrillade lammsteken som köksmästare Tore Jakobsson tillredde på Majstregårdens uteservering. 

 
I en plastficka finns även sparade annonser från 80-talet, men det är inte utformningen som fångar mitt intresse. Nej, det är logotypen som upplyser mig om att restaurangen under en period hette Majstre, kort och gott. 

Ett intressant fynd i lokal tidning från 80-talet. Detta är förstås också förklaringen till varför många gotlänningar kallar stället för "Majstre". 

Jag gillar logotypens byline också: "På Gotlands sydspets". Den berättar att Majstre ligger där landet slutar och vattnet tar vid. Vid havet. Och alla vet ju att en sydspets är en speciell plats. Godahoppsudden i Afrika, Gibraltar i Europa, Key West i USA och så Hoburgen på Gotland.

Retuscherad flygbild som visar Gotlands sydspets utan militärens radarmaster

Det är här, på denna magiskt vackra plats, vi ska skapa ett utflyktsmål som erbjuder kulinariska upplevelser i en skön miljö med milsvid utsikt över hav och strandängar. Vår resa mot målet fortsätter och om du vill följa med på resan är det bara att läsa vidare...

Skymning vid Hoburgen