Följ med oss på resan

På årets första och sista seglats den 7 november rundar vi Gotlands sydspets med Björns och Cecilias båt Mimmi. 

Vi längtar efter ett eget hem 

Redan i våras bestämde vi oss för att avvakta med sökandet efter en egen bostad på Gotland. 

– Jag kan bara göra en sak i taget, svarade jag alla som frågade om vi skulle köpa hus här på ön. Och just nu, bygger vi om en restaurang…! 

Huset vi hyr mitt i Burgsvik fungerar bra på alla sätt. Men när novembermörkret gör dagarna kortare och corona-pandemin ökar avståndet till vänner, då börjar vi längta efter våra egna saker. Som den djupa soffan med tv på lagom tittavstånd. Den hade varit skön att sjunka ner i efter en hel dag i snickarbyxor. Eller dubbelsängen med den perfekta madrassen och mjuka coyote-fällen… Den hade värmt våra nedkylda kroppar efter timslånga pass på den vindutsatta arbetsplatsen vid Hoburgen. Jag saknar till och med vår träskål med snäckor som väcker minnen till liv från resor till varmare breddgrader. Allt det där finns i bostaden i Stockholm och i flyttkartonger på Shurgard i Täby, tänker jag, samtidigt som jag inser att svaret på boendefrågan kommer att dröja ett tag. Ett bra tag, förmodligen.

På helgerna gör vi utflykter med bilen för att pejla potentiella boplatser. 

Här hittar vi en fallfärdig lada som triggar våra fantasier om ett framtida boende. 

Vi drömmer om att bygga hus, i form av en lada kanske, någonstans på sydspetsen.

Projektet tar våra hjärnor i besittning

Det är ingen överdrift att påstå att Majstregården upptar hela vår tankekapacitet just nu. På kvällarna varvar vi online-utbildningar i livsmedelshygien med detaljplanering av professionell köksutrustning. Och på dagarna växlar vi oavbrutet roll från hantlangare och målare till affärsstrateg och arkitekt. Projektet konsumerar oss utan att lämna så mycket som en smula över till något eller någon annan. Det vill vi ändra på. Efter årsskiftet.

– Det är skönt att veta att vi ligger bra till i starten, säger Calle och jag håller med  eftersom jag också vill undvika sista-minuten-stress inför öppningen nästa sommar.   

En mycket nöjd arbetsledare. 

När vi följer upp vår projektplan ser vi att fasadarbetet har kommit mycket längre än vi hade räknat med. Och det kan vi tacka teamet Jalal och Zamen för. Calle vägleder dem visserligen på ett föredömligt sätt, men det är framförallt deras initiativkraft och ihärdiga arbetsinsats som gör att vi ligger före i tidsplaneringen.

Outside work in progress...

Ta-daa! Hela den östra långsidan är färdig vilket ger oss ett rejält försprång i planeringen.

Som jag har nämnt tidigare ska matsalen få ett nytt golv av gotländsk kärnfuru. I samband med golvbytet passar vi på att ersätta 50 år gamla radiatorer med golvvärme som ska drivas av en luftvattenpump. En betydligt mer hållbar och ekonomisk lösning än olja. I slutet av  januari ska det nya systemet att vara ’up and running’, något vi ser fram emot. Etthundra kvadratmeter utan någon form av uppvärmning kyler utan problem ner ett helt hus så här års, kan jag berätta. Även om hösten är ovanligt mild.

 Special delivery från Pesans Bygg

... ända fram till dörren..!

Janne och Roffe är hjältar. Här lägger de skivor som värmeslingorna ska vila i. 

Hela taket i restaurangen är äntligen färdigmålat och ryktet om det otippade färgvalet sprider sig snabbt i trakten. Och det är kanske inte så konstigt. Jag hade själv vissa dubier innan jag till slut doppade penseln i 10-litershinken med Dark Melun från Nordsjö färg. Men resultatet är övertygande. Det mörka taket kommer att kontrastera fint mot det ljusa träet i rummets övriga snickerier. Jag längtar intensivt efter att få se resultatet när allt är klart. 

Taket blev nästan svart, precis som jag hade tänkt mig. 

Moodboard som visar den mörka färgen ihop med övriga inredningsdetaljer.

I den motsatta änden av huset slutför Milosz och hans team just nu ombyggnationen av det nya caféet. På tre veckor lite drygt har de förvandlat den lite trånga kiosken till en rymlig cafeteria. De har dessutom hunnit riva de gamla toaletterna med ingång från utsidan och byggt ett litet kök där vi kan göra smörgåsar och vispa grädde till saffranspannkakorna nästa sommar. 

Det nya, upphöjda innertaket i cafédelen ger rummet en helt ny rymd. 

Det ska få samma mörka espresso-färg som i restaurangen.

Bakom caféet finns nu ett litet kök. Diskbänken är beställd och kommer om en vecka. 

Corona-läget på Storsudret 

När den första vågen av corona drog in över Sverige och världen var Gotland relativt förskonat. Med ett sjuttiotal konstaterade fall fram till juni månad kände vi oss smått kriminella när vi kom hit för att skriva kontrakt på köpet av Majstregården. Nu är det ingen som tittar på oss med oro i blicken längre. De flesta vet att vi bor här. Men i den andra vågen har viruset letat sig hit och enligt lokalpressen är det många som har blivit sjuka i just Burgsvik de sensate veckorna. 

På regeringens inrådan träffar vi endast en handfull personer. Våra hantverkare och Cecilia och Björn som äger Grå Gåsen. Vi håller givetvis rekommenderat avstånd till varandra men umgås, pratar och skrattar som vanligt vilket gör att livet trots allt känns ganska normalt. 

Söndagspromenad längs med havet i Barshagen.

Kung i baren var ganska folktom redan för två veckor sedan.  

Nu är vårt fredagsnöje tyvärr stängt till följd av de hårdare restriktionerna.

Hela havet stormar

Gotlands utsatta läge mitt i Östersjön gör att vindarna lätt når stormstyrka. Särskilt på hösten. En dag när det blåser 22 sekundmeter i byarna utanför Hoburgen, tar jag paus från arbetet och stegar ner till stranden för att ta bilder på skådespelet. Jag vill fånga de jättelika vågorna som rullar in mot stenarna framför de fyra 'burgarna'. 

Tyvärr lyckas jag inte ta mig hela vägen fram. Det är för kallt i den obönhörliga motvinden. 

Enligt bilens termometer håller luften 7 grader idag, men blåsten gör att det snarare känns som minus 7..!

Så var det vinter

På torsdag åker vi till Stockholm och stannar i stan över första advent. Det är hög tid att träffa våra familjer och att hänga upp adventsstjärnorna. Julen planerar vi nämligen att fira i det egna hemmet på Engelbrektsgatan. 

När vi summerar den första etappen på vår nya resa i livet inser vi att hösten har sprungit om oss utan att vi riktigt har märkt det. Varje gång vi får frågan hur länge vi har hållit på med projekt Majstregården tittar vi på varandra utan att ha en aning. Är det sju, åtta eller tolv veckor? Livet på Gotlands sydspets ger oss visserligen lägre puls men tiden går ofattbart fort. Den brukar ju göra det när man har roligt.