Följ med oss på resan

Dags för artikel nummer två i GT

Några dagar innan vi lämnar Stockholm publicerar Gotlands Tidning artikeln om vår vision för Majstregården. Vi har fått läsa texten på förhand och gillar den skarpt eftersom den förmedlar både varför vi gör det här och vad vi vill göra. Myrna, som vi hyr huset i Burgsvik av, får i uppdrag att köpa fem papperstidningar åt oss eftersom vi inte är tillbaka på ön ännu. Vi vill dels spara några exemplar i ego-arkivet och dels se till att intresserade familjemedlemmar kan läsa om våra planer. 

Intervjun med Calle och mig publiceras i Gotlands Tidningar på en lördag

Majstregården ska bli Sudrets coolaste hus 

Tempot på bygget höjs när vi kommer tillbaka till ön några dagar senare. Ytterligare ett team är på väg in för att hjälp oss med det nya caféet. Den här fasen har vi sett fram emot lite extra eftersom den kommer att förändra layouten helt i byggnadens södra ände. Men innan jag går närmare in på vad som händer där vill jag först visa hur arbetet med fasaden fortskrider. 

Nu börjar vi se hur makalöst fint det blir när reparationerna snart är klara och målningen kommit mer än halvvägs runt den 40 meter långa huskroppen.

Noggrannhet ger perfekt resultat och den distinkta färgsättningen i svart och vitt framhäver husets karaktäristiska arkitektur.

Klart man är både glad och stolt när det blir så här fint :-)

– Majstregården kommer till å bli det snyggeste huset på hele Gotland, säger Åke Pesarve på bred gotländska när han kommer förbi för att kolla hur arbetet går.

Litet rum med stor betydelse 

Ett av byggnadens allra minsta rum, kontoret, får också ett ansiktslyft. Ny panel och tapet, nytt golv och hyllor istället för skåp gör att det lilla utrymmet känns lite luftigare. 

Kontoret före… och efter:

Skrivbordet är byggt av träskivor från två överblivna bord i restaurangen och hyllorna har suttit på väggen i potatisrummet. Det känns rätt att återanvända saker av bra kvalitet.

Bygget av ett nytt café

Sista veckan i oktober kommer Lars, min bror, tillbaka till ön och har med sig ett av sina byggteam. De ska hjälpa oss att bygga om den kombinerade kiosken och souvenirbutiken till café. I den här lokalen säljs i runda slängar tjugotusen glassar varje sommar och vi tänker bredda utbudet med kaffe, kakor, juice och smörgåsar. En fullvärdig fika, med andra ord. 

Min älskade bror kommer hela vägen från Fjällbacka för att hjälpa oss med ombyggnationen av caféet.

– Det här river killarna på en dag, säger Lars och gör en svepande gest i rummet som ska bli café. 

Och han får rätt, så klart!

Så här såg det ut för bara några dagar sedan... 

Och så här ser det ut efter två dagars arbetsinsats (!)

För att få till ett cafékoncept som kan ta emot fler gäster behöver lokalen byggas om och bli större. Rivning av väggar som ökar golvytan är i full gång och för att öka rymden ytterligare tas innertaket upp i nock. 

Spana in takhöjden före rivning...

och den nya takhöjden efter rivning. Rummet känns nästan dubbelt så stort!

I nästa steg kläs tak och väggar med panel och gips och allra sist läggs golv innan det är dags för montering av inredning. Så stay tuned för fler bilder från cafébygget de kommande veckorna. Du som följer bloggen kommer att se mycket mer än alla nyfikna "trespassers" kring Hoburgen... 

På en byggplats finns det många saker som kan orsaka skada för de som kommer för nära. Så var försiktig om du har vägarna förbi! 

Grå Gåsen blir vårt vardagsrum i Burgsvik

Två helger i rad hänger vi på Grå Gåsen både fredag och lördag kväll. Du vet, stället som är känt från ”Så mycket bättre” i TV4. Det ägs sedan i våras av Cecilia och Björn. Ett par som, liksom vi, har valt att byta storstad mot landsbygd och anställning mot eget företagande som krögare. När vi ses för första gången hemma hos oss på middag upptäcker vi att det finns så många paralleller i våra liv att ingen skulle tro mig om jag radade upp dem här. Så jag avstår och nöjer mig med att att konstatera att detta förmodligen bara är början på en lång och givande vänskap. 

Grå Gåsen ägs sedan april i år av paret Cecilia och Björn Westerholm

Grå Gåsen ligger i utkanten av Burgsvik och är egentligen både hotell och restaurang. Den senare är inrymd i en lada från 1700-talet där stenväggar och spåntak bidrar till en den sköna atmosfären. 

Baren som blivit vårt nya stamlokus

På fredagar kör Cecilia och Björn pub efter jobbet. Något vi är väldigt glada för eftersom det ger oss möjlighet att träffa folk från trakten, ta en öl eller ett glas vin och äta en bit mat. I somras var det Danyel Couet och Allegrine som stod för menyn på Grå Gåsen. Men så här års parkerar Martina Jakobsson sin foodtruck utanför entrén så att man kan ta med sig något gott att äta på vägen in i ladan. Vi har hört talas om hennes utsökta poke bowls hela sommaren och nu får vi veta att hon är dotter till Tore som också är kock och en av de två grundarna av Majstregården. Här på Storsudret är världen liten och det är det som gör den så enkel och intressant, tycker vi. 

Naturen på Barshageudd för tankarna till Afrikas savanner

Halloween-firande lyser med sin frånvaro här på ön men på Allhelgona-afton tittar solen fram och Calle och jag tar en långpromenad i Sundre. På vägen tillbaka till Burgsvik stannar vi till på Vamlingbos gamla prästgård som drivs av den stora fågelmålaren Lars Jonsson och hans fru Ragnhild. Det blir en sen lunch i växthuset och en snabb titt på utställningen en trappa upp. Sedan tar vi ett varv i trädgården som fortfarande dignar av blommor i klara färger och prydnadsgräs med vajande plymer. 

Calle gillar toast skagen och beställer dubbel portion

Lars Jonssons Museum ligger i Vamlingbos vackra prästgård

Nästan överblommad men ändå färgstark

Jag drömmer om att ha gräs som vajar i vinden på Majstregården. Innerligt tacksam för tips på tålig sort.

Kalkstensgrått och vitt – det enkla är ofta det snyggaste

Vackert avslut på en skön dag på Gotlands sydspets

Ungefär så ser vårt liv utanför arbetet ut numera. Med den storslagna naturen alldeles utanför dörren och några få ställen att umgås på, känner vi båda hur pulsen sjunker och sinnet får mera ro. Vi vet inte om detta bara är nyhetens behag. Vi hoppas inte det, för vår nya livsstil känns så rätt.