Följ med oss på resan

En barndomsdröm går i uppfyllelse

Förra helgen inträffar något oväntat och smått spektakulärt. Det börjar redan på lördagen med en utflykt till Visby där vi bland annat ska köpa ett elverk till Jaktstugan och jeans till mig. När vi ändå är i stan, passar vi på att besöka Fornsalen, öns kulturhistoriska museum. 
Vi tar god tid på oss i Skattkammaren och fastnar framför montrarna med fynd från olika delar av ön. Här finns gamla mynt, smycken och andra forntida föremål som kommit upp ur jorden när bönderna har plöjt sina åkrar och kaninerna har grävt sina hålor på hedarna. 
– Jag kan lova dig att det finns bönder här på Gotland som har en och annan skatt gömd hemma i byrålådan, säger Calle och berättar vidare att man har gjort många fynd från vikingatiden i just Sundre. 

Vi besöker Fornsalen på lördagen 

Innan vi lämnar museet går vi med i föreningen Gotlands Fornvänner. Planen är nämligen att vi ska ta på oss rollen som förmedlare av traktens historia när vi öppnar Majstregården nästa sommar. Hur och vad vi ska visa och berätta diskuterar vi redan med chefen för Gotlands museum, Susanne Thedéen, och arkeolog Per Widerström.

Vägen som leder från Jaktstugan till Barshageudd har funnits i flera tusen år  

Det är på söndagen det spektakulära händer. Många av er som följer bloggen vet kanske redan vad, men låt mig berätta hur det gick till.

Calle och jag är ute på en åktur i trakten runt Sundre kyrka och tänker avsluta dagen med middag uppe vid Jaktstugan. Östersjön glittrar i septembersolen och Calle bestämmer sig för att ta en promenad över heden innan vi lagar maten. Jag stannar kvar och fortsätter att göra ritningar till vårt projekt. Vi behöver bland annat en översikt som visar hur vi tänker utveckla hela fastigheten: Byggnaden, uteplatserna och vastarna (murarna). 

Översiktsritningen gör jag i Keynote (...) 

Han blir borta rätt så länge inser jag när magen börjar kurra så mycket att jag rotar fram en påse nötter ur väskan. När jag skissar tappar jag ofta koll på vad klockan är, men plötsligt står han i den låga dörren in till köket och ser lika lycklig ut som ett barn som har varit på ett storartat äventyr. 
– Vi har det sjukt bra här, säger han, med naturen och djurlivet alldeles inpå husknuten.
Han ser plirig ut och jag frågar förstås om det är något speciellt som har hänt. 
– Jag har hittat en skatt, svarar han och radar upp fem mynt på köksbordet, de låg i sanden utanför en kaninhåla.

De fem mynten från kaninhålan på heden

Va?! Det kan inte vara sant, tänker jag. Men jo, de runda metallbitarna framför mig påminner faktiskt om fynden vi såg i montrarna på Fornsalen dagen innan, helt klart. Ganska matta och mörka för att vara i silver, men de har patina och texten ser ut att vara på arabiska. Wow! tänker jag. Vad betyder detta? Vi skrattar och pratar i munnen på varandra mer än vanligt. Calle bestämmer sig för att ringa till Per Widerström direkt, arkeologen som vi har haft möte med på Majstregården bara några veckor tidigare. Han blir exalterad, förstås, och säger åt oss att hålla den fantastiska nyheten för oss själva. ”Berätta det inte för någon”, vädjar han, "annars riskerar vi att det det kommer skattletare från när och fjärran…” Vi stämmer träff redan nästa morgon. 

Per tar en bild på mig och Calle vid fyndplatsen

Måndag 8.30 är Per på plats med metalldetektorer, hinkar och borstar (inte spadar, de kan förstöra föremålen). Calle visar vägen till fyndplatsen som ligger ett stycke ut i hedlandskapet. Där på en liten höjd har kaninerna – eller rabbisarna, som vildkaninerna heter här på Gotland – sparkat upp sand ur en håla och bildat en ansenlig hög. Det ligger inga mynt där nu, men Per börjar söka och det piper på flera ställen inom en radie på 2-3 meter. Det är så spännande att jag nästan glömmer att andas. Men så samlar jag mig och plockar upp mobilen för att filma händelsen. Ett once-in-a-lifetime-moment som detta får man ju bara inte missa att dokumentera.

Det är svårt att hålla tyst om en nyhet som denna. I en hel vecka dessutom. Vi är på jobbet varje dag och försöker koncentrera oss på att måla innertaket i restaurangen och reparera fasaden på den östra sidan. Hantverkarna märker ingenting, även om Calle är på helspänn för att få veta mer om sitt fynd.
Per har samlat ett team på fyra personer för att fortsätta utgrävningen och ger löpande rapporter via telefon. Man har funnit två gömmor med ett femtiotal mynt som är över tusen år gamla. Man har även hittat ett flertal silversmycken från samma tid, vikingatiden. Det mest sensationella är tydligen två mynt med bysantinskt ursprung. De är ovanliga och avslöjar handelsvägar som man tidigare inte har känt till. 

Den officiella bilden på fyndet

– På fredag, säger Per, när vi har grävt klart, släpper vi nyheten tillsammans med Länsstyrelsen.
Skatten får mycket större uppmärksamhet än någon av oss har kunnat föreställa sig. Radio P4 Gotland hör av sig och vill ha en intervju med Calle i direktsändning samma eftermiddag. Han blir uppringd vid 14-tiden och berättar med stor inlevelse hur en barndomsdröm går i uppfyllelse när han finner de fem mynten utanför ett kaninhål. 
På kvällen har Rapport ett inslag om skatten i sin kvällssändning. Via Länsstyrelsen på Gotland har redaktionen fått tillgång till Calles drönarfilm från utgrävningen och en kortare sekvens inleder inslaget. Som sagt, vem hade trott att detta skulle bli ett sånt spektakel?

Så hur går det med projekt Majstregården?

I förra veckan fortsatte reparationerna av fasaden och bjälklaget. De åtgärder som krävs är långt mer omfattande än vi har räknat med och samtidigt måste arbetet göras ordentligt. Pesans byggteam arbetar systematiskt och kan sin sak. Det känns tryggt även om kostnaderna drar iväg.

När vi öppnar fasaden är det mer som behöver repareras än vi har räknat med

Nya balkar av Gotländsk kärnfuru från Stånga brädgård kommer på plats

Arbetet som Calle, Zamen och Jalal gör går desto snabbare. De har hittat en metod och en arbetsfördelning som är både effektiv och leder till ett hundraprocentigt resultat. Ungefär en tredjedel av fackverket runt huset är nu reparerat och målat och det går att föreställa sig hur snyggt det kommer att bli när det är klart. 

Det går undan när alla delar monteras ner och målas innan de spikas upp igen

När jag inte producerar ritningar målar jag innertaket i restaurangen. Efter mycket vånda och ett par burkar med färgprover bestämde jag mig för att måla det svart. Fast inte kolsvart, utan en svårdefinierad grå-brun-svart nyans som Nanna hjälper mig att hitta när hon är på besök. Hon är nämligen inte bara min bästa vän utan råkar även vara den vassaste inredaren jag känner. Det blir så klart superfint!

Just nu målar jag innertaket med en helt matt, mörk färg

Nanna hälsar på och är smakråd när jag ska välja takfärg

Utöver detta renoverar jag kontoret. Det är förvisso litet men av stor vikt för Calle och mig. Där ska vi samla alla papper, pärmar och andra prylar som inte hör hemma i köket, frysen eller kylen. Och där ska vi sitta och jobba ostört när caféet och restaurangen är fyllt med gäster och personalen springer in och ut i köket. Fast just nu, när det är tomt i lokalerna, sitter vi och jobbar i den stora matsalen med havet som fond.

Calle på kontoret med milsvid havsutsikt

Nästa vecka är vi på fastlandet, som man säger här. Oliver och Gustav kommer till Stockholm och vi ska passa på att träffa släkt och vänner. Fortsättning följer!