Följ med oss på resan

Karantän

När affären är klar befinner vi oss i Stockholm och det är två veckor kvar till midsommar. Slutlikviden ska betalas i samband med att vi tar över verksamheten när restaurang Majstregården stänger för säsongen. Första september, närmare bestämt. 
Mitt i lyckoruset över att ha köpt en krog på Gotland känner sig Calle plötsligt dålig och testas positivt för corona. 

Inte jättesjuk precis

– Pussa på mig så mycket du kan, ber jag honom eftersom det är lika bra att jag också får viruset innan vi åker på semester.
Det funkar inte. Jag får inga symptom alls och när den sköna sommarvärmen äntligen kommer sitter vi båda i karantän inomhus mitt i stan. Calle repar sig dock snabbt och på midsommarafton smyger vi ut ur lägenheten för fira både krogköpet och högtiden med picknick och skumpa i gräset på Djurgården. 

Djurgården, midsommarafton 2020

Som blivande krögare behöver vi skaffa oss serveringstillstånd. Vi har dålig koll på vad som krävs men Calle googlar och hittar en kurs online. Eftersom cirkusen kring corona fortsätter att begränsa våra möjligheter att träffa familj och vänner, fördriver vi försommarkvällarna med att ta alla kurser i ett enda svep.  

Äntligen tillbaka på ön

Den 25 juni lämnar vi Stockholms innerstad och tar färjan från Nynäshamn till Visby. När vi kör iland konstaterar vi att Folkhälsomyndighetens ändrade reserestriktioner har ökat besöksfrekvensen till ön markant. Längs Hamngatan rör sig människor i grupper upp mot stans centrum och i den stora rondellen är det många bilar från båten som svänger norrut mot Fårö och söderut mot Sudret. Precis som vi.
Sent samma kväll checkar vi in i Calles vackert belägna släkthus på Gotlands sydspets där vi ska bo i drygt två veckor. Det är ett gammalt stenhus i gotländsk stil som i folkmun kallas för Jaktstugan. Familjen har ägt fastigheten i drygt 90 år (!) och man har bestämt sig för att inte dra in vare sig el eller rinnande vatten. Spartanskt, med andra ord, och mysigt. Spisen och kylskåpet drivs på gas och alldeles utanför köksdörren pumpar vi upp lagom kylt, kristallklart vatten som är det godaste jag någonsin druckit. 

Jaktstugan 2019, när oxlarna blommar 

Tidigt nästa morgon tar vi bilen till Hoburgen som ligger endast ett par kilometer bort från Jaktstugan. Vi måste ju kolla in restaurangen som vi snart ska ta över och se hur det går för Gabriella och Göran. 
Ute på parkeringen står det många bilar och inne på Majstregården är ruljansen i full gång. Lite oväntat med tanke på att Gotland har varit stängt för turister fram till mitten av juni. Vi vill gärna stanna en stund för att ta in atmosfären och lära känna alla som jobbar på restaurangen. Men vi är bara i vägen och känner oss som elefanter när vi kliver runt i köket och servisen där tempot är högt. Praktisera får vi göra i augusti, bestämmer vi, när besökstrycket minskar och det finns tid att svara på våra banala frågor. 

Tur på cykel

Rastlösa trampar vi runt Hoburgen på två rätt så skraltiga cyklar. Här insuper vi lugnet och njuter av den storslagna naturen med kungsörnar och glador som sveper högt över våra huvuden. Det är så obeskrivligt vackert och när jag ser min Calle framför mig på cykelstigen tänker jag att: Nu får han verkligen sitt lystmäte när det gäller att vistas i naturen. Han mår så bra! Och det gör jag också.

Stilla vatten utanför Barshageudd 

Alltid redo med en affärsplan

När vi kopplar av som bäst får jag ett sms från Gabriella som frågar om vi har tid för en intervju med Gotlands tidning klockan 9.00 nästa morgon. En reporter hon känner vill ha första tjing på storyn om vilka som har köpt Majstregården. Den omedelbara känslan är: Oj, nu är det på riktigt! Sedan tänker jag: Vad ska vi berätta?
När Calle och jag har hunnit prata ihop oss är svaret givetvis: Ja! Vi ställer gärna upp på en intervju. Sedan tar vi fram vår affärsplan och läser igenom manifestet som berättar varför just vi vill ta över Majstregården och hur vi ska ta verksamheten in i 2020-talet. Med några exempel från åtgärdsplanen som inte avslöjar alltför mycket, kommer intervjun att gå bra. Vi är samstämmiga och vi är förberedda. Bring them on! 

Oväntad uppmärksamhet

Intervjun går bra. Och när den är klar står P4 Gotland på tur inne i restaurangen för att ställa frågor till de nya ägarna. Oss, alltså…! De har ringt Göran samma morgon och vill sända intervjun live. Vi har inte väntat oss någon större uppmärksamhet kring köpet, men nu förstår vi att Majstregården har en mycket speciell plats i gotlänningarnas hjärtan. Vi svarar på reporterns frågor och blir lokalkändisar över en natt. 

Familjen viktigast

De första veckorna på Gotland är Calles söner, Oliver och Gustav, med oss i Jaktstugan. Här har pojkarna varit varenda sommar sedan de var små och kärleken till platsen bara växer. Vår resa med Majstregården ska bli spännande, tycker dom och kommer med en uppsjö idéer som får oss att tänka om när det gäller exempelvis behovet av en bardisk och aktiviteter utomhus. 
– Nästa sommar vill jag stå i baren, säger Oliver som funderar på att gå en kurs i hur man blandar drinkar under vintern.

Coolaste stället i Visby är Vinäger, enligt Oliver och Gustav 

Snygg bardisk på samma ställe

Tyvärr träffar vi inte mina barn alls under sommaren. Cecilia och hennes man tar sig mot alla odds med flyg från USA till Sverige i början av juli och spenderar en vecka i barndomshuset i Hovenäset. Trots att jag själv inte är där, gläds jag åt vetskapen om att mina barn får vara tillsammans med sin pappa under några få dagar på västkusten. Cecilia messar bilder till mig på löpande band och när saknaden blir för stor tänker jag att nästa sommar, då kommer både hon, Jon och Fredrik, min älskade son, till oss på Gotland. 

Jon och Cicci i Bohuslän

Svågrarna, Fredrik och Jon

När Oliver och Gustav återvänder till Danmark passar Calle och jag på att dels besöka nära vänner i Skåne och dels vistas en vecka i Bohuslän där vi umgås i stort sett varenda dag med min kära bror och hans fina familj. För vem vet hur det blir nästa sommar? När vi driver en krog på Gotlands sydspets... Det gäller att passa på nu med andra ord!

Carlénare på rad: Lars, Marie, Elisabeth, Marcus och Sophie samt Wilbur

Dags för prao

I stort sett alla vi möter är nyfikna på våra planer och ställer massor av frågor. Många har vi inte svar på ännu. Som hur vi tänker lösa kock-frågan. "Rätt kock är en förutsättning för att lyckas", säger de som vet av erfarenhet, "och att hitta hen kommer att vara er största utmaning". 

Vi fattar och samlar på oss alla råd vi får från vänner med branschvana samtidigt som vi hoppas att det på något mirakulöst vis ska lösa sig med kökschefsdilemmat. Och allt det andra vi inte har full koll på ännu.

Calle och Jalal i kallskänken 

Det finns som sagt massor att lära sig. Med skämtsam ton svarar Calle folk som frågar att han visst har erfarenhet från krogbranschen. Från ett kundperspektiv. Hehe! 

Skämt åsido är det mycket vi behöver ta reda på och uppleva IRL för att förstå hur det går till. Därför bokar vi in prao på Majstregården med start 27 juli. När det är dags för praktik går vi in helhjärtat för uppgiften och får vara med i stort sett överallt. I serveringen, disken, kassan, kallskänken, kiosken och på kontoret. Med fortsatt högt tryck i restaurangen gör vår insats skillnad på flera områden, trots att vi är nybörjare. Det är ju lite hoppfullt ändå.

Ullis, Samen, Calle, Göran, Viktor och Jalal pustar ut efter kvällspasset

Gabriella och Marie lutar sig också tillbaka när köket är stängt

På grund av corona har restaurangen begränsade öppettider denna sommar. Fredag, lördag och söndag är det öppet till 21.00 och övriga dagar tar man emot gäster mellan 12.00-16.00. Det ger Calle och mig tid för en stunds solbad och härliga eftermiddagsdopp vid Helmers bygga. Den ligger en kort promenadväg bort från Jaktstugan och är helt okänd för alla ”utomsocknes”. 

På kvällarna träffar vi släkt och vänner med förankring i bygden. De engagerar sig med hull och hår i våra planer för Majstregården och diskussionerna om meny och inredning pågår ända tills augustihimlen är fylld med myriader av stjärnor. Vi är både överväldigade och tacksamma för det stöd vi får för vårt projekt och längtar intensivt efter att få komma igång på riktigt.

CG, Marika och Ninni på middag i Jaktstugan

Snurrigt boende

I sökandet efter en ny livsstil får vi göra avkall på en del bekvämligheter. Särskilt när det gäller boende som vi knappt har skänkt en tanke i vår plan för framtiden.
– Först måste vi landa restaurangkonceptet sedan får vi fundera över boendet, svarar jag alla som undrar var vi ska bo, både under det kommande året och i framtiden.
Mellan den första och sista augusti byter vi bostad tre gånger. När Calles kusinbarn kommer till Jaktstugan tar vi in på Sjövärnsgården, ett gammalt militärlogement som ligger knappt 900 steg från Majstregården. Här sover vi i en nedmonterad våningssäng från 70-talet, lagar frukost i det gemensamma köket och samlar på 10-kronor för att kunna duscha efter jobbet. Det funkar, men efter två veckor i kollektiv ser vi fram emot att flytta in i en stuga på Pensionat Holmhällar. På ”panget” som alla kallar det, är sängarna skönare och vi har både eget pentry och eget badrum. Det ligger visserligen ett par kilometer längre bort, på den östra sidan, men läget mitt i det vackra naturreservatet är svårslaget. 

Kvällspromenad vid Holmhällar

Inspirationsresa till stan

Den 14 augusti är det dags att skriva provet som ska ge oss serveringstillstånd. Detta gör vi hos Länsstyrelsen i Visby och med tanke på att det är drygt nio mil dit passar vi på att bo över på hotell för att spana in stans mest populära hak. 

Yeay! Testet går som en dans

Testet tar en timme och när det är klart tar vi in på Strand Hotel. Vi har läst om den populära takbaren och inleder kvällen med en iskall öl och den dalande solen rakt i ögonen. Därifrån går vi vägen fram och upptäcker Volare, en vinbar och restaurang som satsar på ekologiskt vin. Vi får ett bord och testar en Chablis med toner av krusbär. Slutmålet för kvällen är Supper där ägarna vet att vi ska komma och har trollat fram platser åt oss denna näst sista kväll för säsongen. Både maten med influenser från Sydamerika, och Mojiton som serveras i sejdel, överträffar våra förväntningar med råge. Det kommer att bli fler inspirationsresor till stan, konstaterar vi efter en upplevelserik helkväll i Visby.

Väntar (gärna) på bord utanför Volare

Vår servitör tog en rackarns bra bild på oss innan han serverade Mojitos

Snygg drink som tyvärr var en aning för söt

Fortsättning följer…