Följ med oss på resan

Den här bloggen har vi startat för dig som är nyfiken på vår nya resa som blivande krögare på Gotlands sydspets. Här kommer du att kunna följa renoveringen av restaurangen, hela vägen från idé till smygöppning nästa sommar, och ta del av de tankar och känslor som kantar vägen mot målet att skapa en ny livsstil.

Carl & Marie

Varför?

Allt började med en familjekonferens i mitten av maj 2019. Vi gör det på riktigt. Med lyxig hotellövernattning, gediget program, post-it-lappar och visualiseringsövningar med tjusiga moodboards som resultat. Det låter kanske pretentiöst, men faktum är att vi har väldigt roligt.

Analysen vid frukostbordet på Grand Hotels veranda dagen därpå är solklar: Vi vill båda göra förändringar i vårt sätt att leva. Calle kommer fram till att han är rejält frustrerad över stressen i storstan och längtar efter att vara mer i naturen. Och när jag själv känner efter inser jag att en krävande karriär har lett till minskad lust att göra och upptäcka nya saker. Det handlar inte om att trappa ner eller att gå i någon sorts tidig pension. Båda gillar att jobba. Det handlar snarare om att göra något annat. Något helt annat. Gärna tillsammans. Fast vad vet vi inte då.

Restaurang Majstregården på Gotland 

Plötsligt händer det!

Bara några dagar efter konferensen dyker Majstregården upp på radarn. Den arkitektoniskt intressanta restaurangen med det unika läget vid Hoburgen på Gotlands sydspets är till salu. 
Vi har bra koll på stället. I synnerhet Calle som spenderat varje sommar på Sudret sedan tidig tonår och ätit Majstregårdens panerade rödspätta med remouladsås till lunch oräkneliga gånger. Och de senaste tolv åren har jag också varit där en hel del, mest för den milsvida havsutsiktens skull och för solnedgångarna i en obruten vattenlinje.  
– Detta kanske är vår grej, säger Calle när han ringer från sitt nya kontor för att dela med sig av nyheten. 
Det är en kollega och gute som berättar att verksamheten med fastighet och allt ska säljas. Klart att det låter lockande att äga ett smått spektakulärt ställe som i princip alla öbor och många sommargotlänningar känner till och besöker åtminstone en gång varje sommar. Vi laddar ner prospektet, tar kontakt med säljarna och mäklaren, bokar biljetter till färjan och börjar sedan att räkna.

Byggnaden är ca 40 meter lång, just sayin

Enligt tidigare bokslut har restaurangrörelsen alltid visat svarta siffror, men den har inte gett någon större avkastning till ägarna. Det visar sig också att de har kämpat länge för att få ett bygglov som ska göra det möjligt att bredda rörelsens intäktsbas genom att även erbjuda hotellövernattningar. Under våren har Länsstyrelsen äntligen givit dispens från strandskyddet och nu väntar man bara på ett utlåtande från vattendomstolen. Detta låter både spännande och intressant, tycker vi, men det finns ytterligare frågetecken som gör det svårt att avgöra värdet på bolaget och därmed storleken på investeringen.

På Sudret finner vi en efterlängtad ro

Beslutsångest

I väntan på klarhet anlitar vi en byggnadsinspektör för att gå igenom fastigheten. Han reser hela vägen från Visby till Hoburgen (9,3 mil..!) och kommer senare fram till att huset är friskt men i behov av en hel del upprustning. Det har vi räknat med och åtgärderna ligger inom budgetramen.
När det blir dags att fatta beslut om att gå vidare börjar vi trots alla positiva tecken att tveka. Vi inser att hotellbygget kostar mycket pengar. Och att det krävs ett stort engagemang i form av tid. Mycket tid. Hur ska vi lösa det? Calles företag utvecklas stadigt och jag trivs ju trots allt bra på Lynxeye där jag varit i mindre än ett år.  

Skissar i PhotoShop

Det är med blandade känslor vi väljer att dra oss ur processen. Mina skisser som skulle ta Majstregården in i 2020-talet och Calles excelfiler som skulle lyfta verksamheten till nya höjder arkiveras i en mapp i molnet. Osäkerheten kring den totala investeringens storlek gör det svårt att fatta ett köpbeslut och modet sviker på första försöket att byta livsstil. Vad vi inte inser då, är att processen som vi just har gått igenom är det första steget på resan mot målet att göra något annat. Tillsammans. 

Drömmar om hus i södra Frankrike

Tillbaka på ruta 1

Efter detta återgår ingenting till det normala. Vi ifrågasätter i stort sett allt vi håller på med och ägnar en stor del av sommaren åt att testa tankar och idéer på helt nya sätt. Jag låter mig inspireras av ett svenskt par som har startat ett B&B i Languedoc i södra Frankrike och börjar ivrigt att leta efter objekt i Provence. Som frankofil har jag länge närt en dröm om ett hus i bergen på Rivieran. Såna kan man lägga ut på airbnb, får jag veta av vänner med mångårig erfarenhet av uthyrning. Och även om Calles Hot Cod-affär går allt bättre, börjar han prenumerera på information om bolag som står inför ett generationsskifte eller just har gått i konkurs. 

Hemmet på Karlavägen

En fråga vi hela tiden återkommer till är hur vi ska finansiera våra olika uppslag? Priset på pengar är och kommer sannolikt att förbli lågt länge. Visst. Men vi tog på oss en ganska stor kostym när vi köpte en rymlig bostadsrätt i centrala Stockholm 2009. Och även om vi på senare år bara är två i hushållet, finns det inte på kartan att sälja vårt älskade hem. Det är nyrenoverat, perfekt planerat och inrett med omsorg om såväl atmosfären som detaljerna. På ett par månader går vi från att aldrig någonsin kunna tänka oss att byta bostad till att ringa Rickard Lagerling för en värdering.

Gustav och Calle har just inlett ett nytt parti schack i köket

Vi är på (god) väg

Vi älskar hemmet på Karlavägen. Runt det grandiosa matsalsbordet från Calles föräldrahem kan vi samla hela tjocka släkten på middagar och i den vita Howard-gruppen sjunker vi gärna ner för att konsumera Netflix-serier som The Crown timmar i streck. Efter den stora renoveringen, där kök och badrum bytte plats, har våningen dessutom fått ett nav i form av en köksö där vi brukar laga mat tillsammans, spela schack ibland, fika ganska ofta och dricka skumpa när det finns någon eller något att fira. Konstigt nog känns det helt okej att packa och stänga dörren för gott när vi väl bestämt oss för att flytta. 

Det allra sista monteras ner

Nya hoods

Halverad boyta innebär inte bara en finansieringsmöjlighet. Det blir också ett steg mot en ny adress i nya 'hoods'. På Engelbrektsgatan hittar vi den perfekta 3:an: Bra läge, vackert hus och stora lövträd utanför lägenhetens alla fönster. Den behöver bara byggas om lite grann för att passa våra behov. Min dotter Cecilia och hennes man Jonathan bor i New York, och Calles söner Oliver och Gustav bor i Köpenhamn, så ett trevligt dubbelrum har hög prioritet. Genom att flytta köket till matsalen och bygga en stapelbar säng som lätt kan bäddas för två i det lilla rummet mot gården, löser vi problemet.

Stackable bed made by Carl & Marie

Att packa ner ett hem på över 200 kvadratmeter och bara ta med sig det som får plats på 90 kvadrat är en betydligt större utmaning, visar det sig. För att inte behöva sälja halva bohaget på Blocket får vi ställa den stora matgruppen i en ladugård hos goda vänner i Sörmland och hyra ett förråd på Shurgard i Täby där vi lagrar resten av alla våra saker. Utrymmet fylls snabbt med lådor som det står ”F” på. Drömmen om ett ställe i Frankrike lever vidare...  

Känns lite som att vi bor i en etta i Täby också

Rivieran here we come!

Vi köper flygbiljetter till Nice med avgång den 1 april och bokar in visningar av 17 hus på en vågrät linje från Tourrettes sur Loup i öster till Fayence i väster. Tanken är att vi ska köpa ett hus som vi kan hyra ut när vi själva inte är där. Ett smart sätt att täcka kostnaderna för något vi kan njuta av när det passar oss. Det finns bara en hake: När ska vi vara där? 
Calle kan ha sitt kontor i princip var som helst. Jag däremot, är bunden till min arbetsplats och har redan svårt att få semesterveckorna att räcka till för allt vi vill göra. 

Drömhuset i Fayence

Min frustration över ett inrutat arbetsliv, som dessutom inneburit alldeles för mycket övertid i alldeles för många år, har nått sin yttersta gräns. Det handlar inte om Lynxeye. Där trivs jag som fisken i vattnet. Problemet är att jag har tröttnat på att förbereda dragningar till sent inpå nätterna. På att gå upp halv sju vareviga vardagsmorgon. På att hinna i tid till ett oändligt antal möten. På att ständigt kolla klockan under lunchen, oavsett om det är ett affärsmöte eller om jag gör ärenden på stan… Stress, stress, stress! År ut och år in. Efter (hyfsat) moget övervägande bestämmer jag mig för att säga upp mig. Utan att ha den minsta aning om vad jag ska göra istället. 
– Ha inte för bråttom älskling, säger Calle, utan låt det ta tid att komma fram till vad du vill göra härnäst. 
Vilken lyx, tänker jag och tackar med att bädda sängen varje morgon och laga middag varje kväll. Det gör jag faktiskt mer än gärna. För en gång skull kan jag unna mig att känna efter ordentligt innan jag bestämmer mig för vad jag vill göra. 

Söker bekräftelse överallt, till och med på Insta...

Vad vill jag göra?

Att jag ska driva eget i någon form är en självklarhet. Det skulle ge större flexibilitet och i förlängningen en ökad känsla av frihet. Däremot är det svårare att identifiera ett område som både väcker lusten att jobba och matchar mina ’skills’. Marknadsföringskonsult finns förstås med på listan och jag lägger till interimsuppdrag inom HR. Tycker ju om att jobba med och för människor. Men inget får mig att 'ticka'. Att köpa och renovera bostäder som jag sedan säljer med god avans skulle vara kul, men det känns osäkert även om fastighetsmarknaden i ett långsiktigt perspektiv alltid går upp. Och så har vi det där med B&B och restaurang…? Tankarna far vitt och brett. 

B&B i Frankrike som inspirerar mig 

I slutet av februari avbryts mina funderingar abrupt. Plötsligt fylls nyhetsmedia med rapporter om ett livshotande virus som upptäckts i Kina och är på väg till Europa. Det tar ett tag innan vi förstår vidden av covid-19, men ett par veckor in i mars är pandemin ett faktum och vi stryker resan till Rivieran ur våra kalendrar. 
Världen vänds upp-och-ner på bara någon månad och våra framtidsplaner går i stå. Runt omkring oss haglar konkurshoten och permitteringarna duggar tätt vilket får våra krossade drömmar om Frankrike att kännas en smula futtiga i sammanhanget. Vi har trots allt sålt i tid och kan njuta av ynnesten att ta en dag i sänder för att färdigställa vårt nya hem på Engelbrektsgatan samt fundera vidare på framtida jobbmöjligheter.

Tillbaka till Gotland och Sudret

Andra gången gillt

– Jag undrar hur det gick med försäljningen av Majstregården, säger Calle plötsligt en dag och slår en signal till en av ägarna. 
Det blev inte någon affär 2019, berättar Göran. Han låter missnöjd, så klart, men planerar ändå att driva verksamheten en sommar till med kompanjonen Gabriella. 
Det känns lite som en favorit i repris när Calle upplyser mig om att Majstregården fortfarande är till salu. Nu är situationen en helt annan än för ett år sedan. Jag har inget jobb att ta hänsyn till och vi kan lösa finansieringen själva.
För att trycktesta vår idé om att ta över Majstregården gör vi en snabb SWOT-analys. Förutsättningarna verkar goda och möjligheterna är många så vi bestämmer oss för att gå vidare och ta fram en mer detaljerad affärsstrategi. Den här gången tänker vi avvakta med hotelldelen och istället satsa helhjärtat på att göra Majstregården till öns bästa café- och restaurangupplevelse för alla som befinner sig på Gotland sommartid. 

Ovanligt glest mellan passagerarna på Gotlandsfärjan

Fredagen den 22 maj trotsar vi Tegnells reserestriktioner och tar färjan till Gotland för att träffa Gabriella och Göran. De är glada att ses igen och ger oss ett prisförslag som vi lovar att ta ställning till senast på måndag.
Att driva krog är något som tilltalar oss båda. Särskilt ett ställe som Majstregården med sitt unika läge som lockar besökare i tiotusental varje sommar utan någon större marknadsföringsbudget. Bättre förutsättningar än så är svårt att hitta. Dessutom älskar vi att vara på Gotland. 
I juni skriver vi under ett ”letter of intent”, betalar in handpenning till mäklaren och anmäler ägarbyte till Bolagsverket. Allt går snabbt och känns helt rätt.